MyOwnRainbow

Hallo igen!
Jag har inte bloggat på ett tag...känns som rent för lång tid ^^
Jag har känt mig skyldig till att min mor har blivit skadad av min ouppfostrade häst...att jag har varit tvungen att hjälpa henne. Har spenderat ungefär en vecka inomhus och framför tvn med henne och reagerat på minsta lilla hon sagt eller gjort. Hela tiden servat henne med det hon vill ha och har vi inte det hemma, kör jag helt enkelt och köper hem det.


Det ger mig flash-backs att berätta hela historien igen...men ska försöka att inte bryta ihop.


Så här var det...
Mor väckte mig tidigt för vi skulle på fest i malmö vid 4 tiden. Så jag var tvungen att köra ut och mocka till Maclain och Baby (fredriks häst) som vi lovat.

Jag var klar och allt gick som det skulle...då mor ringer och frågar om hon ska hjälpa mig...jag frågar henne om hon inte kan hjälpa mig med ridningen...och hon säger att hon kommer inom kort.

Jag hjälper Anne (min tränare) med lite sysslor och fördröjer tiden bra...när mor kommer så hämtar jag ett grimmskaft för att hämta min krake i hagen...det börjar bra med lite kel och så...men så fort jag kopplar i skaftet i grimman så känner jag obehag...

Han är alltig jobbig och bråkig i hagen...han är lätt att fånga med extremt svår att ta in. 

Han börjar som vanligt med att rygga och hålla på. Men jag testade lite nya knep som jag lärt mig. bla att sicksacka. Men ingenting hjälper...jag får fram honom en bra bit och berömmer men så  fort jag berömmt så drar han år sidan och sliter gimmskaftet ut nävarna på mig...bränner upp handflatan. 

Detta händer ett antal många gånger då tårarna rinner. Jag börjar bli frustrerad och skriker på mor för att få hjälp...hon hämtar ett spö för att kunmna fösa på..det hjälper men precis innan vi kom fram till grinden så gör han samma vändning igen. Denna gången är både jag och mor berädda och hugger tag i grimma och grimmskaft. 

Vi får ut honom från grinden och jag ska precis bara springa bort och stänga...då han sätter av i full galopp. Han välter mor, släpar henne med sig och trampar på henne.. Han sprang rakt över henne! 

Jag skrek och grät. Jag var livrädd. Fastfrusen. 

Anne kom springande och frågade vad som stod på...vi förklarade snabbt och försökte fånga in idiothästen. 

Tillslut fick vi in honom i stallet och anne satte på en specialgrimma med bett, tog ett spö i handen och "läxade upp honom". Då grät jag bara ännu mer. 

Tyckte konstigt nog inte synd om honom. 
Men jaa..ont gjorde det. 

Iaf så fick vi far till att komma dit för mor kunde inte köra själv. Far körde oss till akuten för mors ben blev blått. Vi hade redan uteslutat att benet var brutet. Men när benet fick alla regnbågens färger så blev jag orolig. 
Hon blev trampad på vaden. Tacka någon att hon inte blev trampad någon annanstans...så som magen eller bröstkorgen. 

Iaf så satt vi på sjukhuset i ca fyra timmar. Hon blev röntgad men de hittade inget. Inget brutet eller sprickor. Och tur det. 

Nu ligger hon hemma på soffan och har sjukt ont. Hon klarar sig inte speciellt bra själv och eftersom jag har så extremt dåligt samvete över min dåligt uppfostrade häst, så stannar jag hemma och hjälper henne.

Jag känner även själv att jag fått några smällar på höft och rumpa då jag försökte stå emot min feta häst.


jag har sagt till min mor att hon ska sluta med hästar överhuvudtaget...för detta håller inte. 

Så hädanefter så får jag klara mig själv...för jag tillåter inte henne att komma ut.