Ett pinsamt yttre, ett tomt skal, en knäckt själ.
Jag har gått/går igenom en väldigt svår tid just nu...Har extrema kärleksbeskymmer och vill just nu, bara försvinna...Med tårarna rinnandes ned för kinderna så skriver jag dessa dikter...Kärlek är hemskt när man inte får den besvarad...speciellt när man själv står i skuld till att allt blev så fel som det blev...
--------------------------------------
Det sägs att kärleken är den starkaste känslan...
Det sägs att man kan offra sitt eget liv för personen man älskar...
Det sägs även att tiden läker alla sår...
Men de djupaste såren sitter inte i hjärtat...
Efter så lång tid...
Sitter de i själen...
-------------------------------------------
Jag kände mig fri när jag var med dig.
Du gav mig stöd och hopp.
Du älskade mig för den jag var inte för den jag blev.
Du var som en ängel som räddade mig undan döden och för dom som ville mig något ont.
Bilden är tagen på en sen kvällspromenad i sommarsolnedgången.
---------------------------------------------------
Skärsår på handleden
tårfyllda ögon
en själ som brinner
av olycklig kärlek
från ett brustet hjärta
till ett liv fyllt av smärta
sår som aldrig läker
skrik som ingen hör
en hård duns mot marken
en liten flicka dör.
-----------------------------------------
Man hör hennes skrik eka i den stjärnklara natten, hon orkar inte mer. Hur hon än gör så är det ingen som ser. Hon sitter på gatan lite undangömd, hon går inte hem för än flaskan är tömd. Hon trodde att hennes liv skulle bli bättre av det här, han krossa hennes hjärta han som hon höll kär. Det regnar och hon fryser, hon gråter och hon ryser. Hon strök håret ur pannan, hon vill härifrån. Men hur mycket hon än vill, så blir det inte så. Den våta marken färgas röd, och nästa dag hittas flickan död. Ingen vet varför det slutade såhär, bara pojken vet att flickan var kär…
